Fick A på teknikprovet, inställd svenska, slutade 12, tårtbuffé med mina fina, promenad i det soliga vädret och att träffa en älskad vän vars liv spårat ur totalt. Detta var ungefär min dag. Kan inte säga att jag är glad, snarare tvärt om. Det gör så sjukt ont att se han som jag innan umgicks dagligen med ha blivit såhär. Jag önskar verkligen att det fanns någonting jag kunde göra för dig. Även fast du och jag i stort sett alltid bråkar, så bryr jag mig om dig så sjukt mycket. När det väl kommer till kritan skulle jag nog säga att jag älskar dig, eller iallafall älskade dig. För allt vi var, och allt vi har gjort tillsammans. Vill bara att du ska komma ur skiten, innan det är försent. Asså åh varför sket sig allt när vi började gymnasiet, orkar inte med att vara så långt borta från något så nära.