Det första jag tänkte när jag vaknade imorse var, nej nej och åter nej. Ville slå sönder väckarklockan och bara gå och lägga mig igen och aldrig mer vakna. Ja det kändes ungefär så. Jag är så sjukt trött på snubbla runt på ställen där jag inte passar in. Det gör ont att vandra igenom livet och aldrig känna att man har hittat rätt. Jag är så sjukt trött på att folk tror att jag är efterbliven för att jag inte säger så mycket. Till er vidriga människor har jag bara en hälsning, DRA ÅT HELVETE! ursäkta språket, men frustrationen är stor. Eller ja, det gör mig mest ledsen. Önskar jag hade lättare för att öppna upp och släppa in människor.
Det som fick mig att överleva dagen var Håkans nya singel, det kommer aldrig va över för mig. TACK ÄLSKADE FINA BÄSTA VACKRA DU. I sommar möts vi baby och då blir det fest. Förövrigt bestod dagen av att fundera över varför det regnar i regnskogen, skriva om vad jag definierar som svenskt, spinning på friskis, plugga kemi på mammas jobb, utvecklingssamtal med en något förvirrad mentor, käka hambugare från Munchies och att kolla på Sveriges mästerkock. puss ♥
